Om mig

Jaa, då ska jag ta och berätta lite om mig själv då.
Jag heter Zaida Sjöblom och bor i Mariehamn, på Åland med mina tre hundar. Jag är 23 år gammal och studerar för tillfället Hospitality Management vid Högskolan på Åland. Tidigare har jag läst på ett teoretiskt gymnasium och efter det gick jag en foto- och friluftslinje.

Mitt hundintresse har alltid funnits och jag ville promenera allas hundar när jag var liten. Men mina föräldrar lät mig inte skaffa hund så länge jag bodde hemma. När jag sen flyttade hemifrån tog det bara ett halvår innan den första hunden kom in i mitt liv. Det var en Groenendaelhane kallad Chip. Kort därefter kom min lilla ögonsten Sheltien Chess in i familjen.

Chip 8 veckor gammal.

Med Chess började jag gå allmänlydnadskurser och sedan fortsatte jag lydnadsträningen med Chip. Det var mest för skojs skull, och även om jag alltid haft ett brinnande intresse för hundträning så passade det sig inte tidsmässigt just då, pga att min pappa var sjuk i cancer. Sen kom Sheltien Koda in i familjen hasta la vista. Och vips så var det ett riktigt hundliv. Ett hundliv jag inte skulle byta bort för något i världen! Sedan började jag köra agility med Chess & Koda och när jag & pojkvännen skilda vägar stannade Chip med honom. Jag, Chess och Koda flyttade som stöd hem till Mamma i Hammarlandsskogarna efter att pappa gått bort.

Chess, jag & Koda

Jag och lilla Blaze hos uppfödaren.

Våren därefter kom Tervuerenen Blaze in i bilden. Det lilla odjuret :D Han hade ett fruktansvärt humör och attityd när han var liten och han har gett mig många gråa hår. Och där kom tränings- och tävlingsintresset med fart igen :) Vi började med att spåra lite(skogsspår), men jag märkte att det inte var riktigt min grej just då, och jag har alltid varit intresserad av personsöket. Så när Blaze fyllde 1 år var vi anmälda till personsökskurs och brukslydnadskurs. Den träningen går hur bra som helst och nästa säsong är vi garanterat på tävlingsbanorna.

Dessutom har spårintresset blossat upp ordentligt. Och eftersom lydnaden i brukset inte är så krävande så faller det sig naturligt att vi även kör tävlingslydnad. :) Agilityintresset höll inte i sig då matte krockade i en massa skrot (läs: hinder) på banan! Däremot har jag alltid varit intresserad av utställningar och IPO, vilket nu hoppeligen kommer ta ordentlig fart den närmaste framtiden :) Vi sysslar alltså med många grenar och allting anpassas efter varje hund :) Vi tränar med helt underbara människor och tillsammans hjälper vi varandra som stöd, kritiker och vänner. Bättre kunde man inte ha det!

Malinoisen Lattjo kom in i bilden hösten 2012 pga utställnings- och bruksintresset, då Blaze är krypt. Och den hunden är en grym spårhund även om vi startade med att släpa oss fram krälande på alla fyra. Målet är FH-spår med den killen. Koda utvecklade med flocklivet en stress som utspelade sig i dålig päls och stressbeteenden som pipande, nypande och skällande. Chess blev snabbt utan päls då Koda "knep den av honom". Därför valde jag att placera Koda hos min bästa vän Meli, som alltid har varit Kodas favoritperson. Idag har Koda ett underbart liv och han mår så mycket bättre. Vi ses nästan dagligen och det är inga problem att tillfälligt plocka in honom i flocken.

Jag, Chess, Blaze & Lattjo flyttade in till staden Mariehamn igen efter nästan 3 år på landet. Min lilla Mamma mådde inte riktigt bra av att va helt ensam i det stora huset så hon började ha Chess på dagarna. Nu är Chess mera hos mamma än i stan, men det mår hon så bra av så jag har inte hjärta att ta Chess därifrån. Som med Koda träffas vi dagligen då jag flera gånger i veckan spenderar hela dagar hos mamma och även sover över en hel del där. Sommaren 2013 kom "av misstag" Tervuerenen Chopper in i familjen som den ulliga charmknutten han är.

Koda, Chess, Blaze & Kyndill på tur!

Förutom hundar, gillar jag även att fota och att rida. Jag fotar mest hundar nuförtiden och rider när jag har tid. Hundarna går alltid först! För mig är det viktigt att dom får minst 3 h promenad per dag. Vanligtvis blir det långt över 3 timmar och ibland blir det cykelturer istället för promenaderna. Jag anser och tror att mina hundar är lyckliga små odjur som äter bra mat, får bra med motion och samtliga tränas i någon gren. Alltså är det förståeligt att jag inte har tid med så mycket annat. Och får jag tid över, ägnar jag gärna den åt att läsa en bra bok eller umgås med mina vänner!

Det var väl det för mig :)